Hon stannade upp, bara såg honom. Han satt där mitt ibland människor i rörelse, helt stilla. En aning uppgivet och fingrade på cellofanet runt blommorna. Det prasslade. Utan att tänka på rosornas taggar sprang hon fram, slängde sig runt halsen på honom.
Hon var sen, kom inte ifrån jobbet i tid. Han väntade och var orolig att hon inte skulle dyka upp. Allt var ju nytt, kanske var hon inte så förälskad som han, men när han såg henne fanns det inga tvivel.
Först ett stilla leende, sedan en kyss, sedan lycka. Lite som i slutet av en romantisk fransk film där mannen lyfter upp henne, ser henne i ögonen, ger henne en kyss och snurrar ett varv, innan de lever lyckliga tillsammans i resten av sina dar. Enda skillnaden är att det här bara var början.
Han räckte henne blommorna. Tio röda rosor.
