Att leva ett liv enligt forna drömmar VI

Det rådde ett kompakt mörker, stjärnorna på himlen gömde sig väl bakom de tjocka molnen. Endast månens ljus trängde genom en aning och ville göra sig påmind. Natten var sen, kanske tidig morgon. Samuel var vaken, han försökte se ut genom fönstret och ut på gatan utan att lyckas. Han höll henne hårt i en omfamning, hon sov tungt och ljudlöst. Han kände hur hennes bröstkorg rörde sig efter andetagen och kände hennes andedräkt mot sin kind. Han drog henne närmare kring sig och la handen i hennes nacke, han gillade att känna på hennes kortklippta hår. Försöka dra det genom fingrarna. Han slöt ögonen igen och det sista han hann tänka innan han slumrade till igen var att det var alldeles för bra för att vara sant.

Han hade äntligen lyckats fångas av hennes energi. Äntligen lyckats bryta sig ur sitt skal och påväg att bryta sig igenom murarna som han någon gång av någon orsak hade kämpat med att bygga upp. Han lockades av hennes entusiasm att vara spontan. Hoppa i vattenpölar, smaka på regnet, försova sig på morgonen och gå på nattbio, tillsynes barnsliga lekar men något som gjorde honom medveten om annan än hans forna drömmar. Ville han verkligen fortsätta i den riktingen som han påbörjat sin resa, som han hade kämpast så hårt med att få påbörja? Men ville han verkligen grusa sina föräldrars hopp om att få åtminstone en son som bar kostym på jobbet? Och ville han verkligen se kollegornas nedvärderande miner på jobbet om han sa upp sig? Ville han verkligen göra sig av med sin flotta lägenhet? Tvivlet började smyga sig på, men än var han alltför upptagen av andra världar för att se.

Natten var lång och rymde många underbara drömmar. Drömmar om äventyr. Drömmar om drömmar som går i uppfyllelse. Drömmar så underbara att det är omöjligt att inte vakna med ett leende. Och leendet blev bredare när det första han mötte var hennes blick. En lycklig blick. Hon började skratta och han var inte sen med att attackera hennes sida med kittlande händer. Han visste att han knappt kunde snudda henne utan att hon vek sig av skratt. En dag som börjar med skratt, glädjetårar och kärlek kan väl knappast gå fel?