Att leva ett liv enligt forna drömmar V

Ju fler droppar som nådde marken desto ensammare kände hon sig. Hon drog täcket ännu tätare omkring sig och kurade ihop sig i fosterställning. Hon försökte inbilla sig att han var där, att han omfamnade henne. Hon stängde ögonlocken och någon gång under nattens gång somnade hon om och hamnade i en drömlös och orolig sömn.

Dörren smällde igen, hon hörde fotsteg i hallen. Yrvaket blev hon glad för att han var hemma igen, kanske som förr när han jobbade nattskift på ett lager.
- Har du inte gått upp än?! Gapade Anna som hon fått låna ett rum av, hon lät ilsken men kanske mest besviken. När ska du ta tag i ditt liv? Hur länge ska du skita i allt? På grund av ett jävla svin som inte kan hålla fingrarna i styr?
Amelie drog täcket lver huvudet. Hon ville inte höra allt det där. Hon skulle ta tag i sitt liv snart. Snart... Hon gillade tanken på att han var ett svin, det skulle göra allt så mycket lättare. Men hon visste inombords att det inte var så, hon var bara inte rätt för honom. Och inte han för henne. Eller, de var rätt. Men de hade låtsats för länge att något hade funnits som inte fanns och bara låtit allt flyta iväg. Förlorat sig själva på vägen. Han var inget svin, Samuel. Hon bara önskade att allt hade sett annorlunda ut.

- Nu får du fan rycka upp dig. sa Anna bryskt och slet av henne täcket. Det är fredag idag och du ska med oss tjejer ut, varken du vill eller ej.
- Men... jag har inget att ta på mig... och jag har inte gjort mig klar heller. Ni har roligare utan mig, gnydde Amelie men mötte Annas blick och ångrade sig snabbt. Hon kanske ändå skulle försöka, hon behövde komma ut.

Hon hade glömt bort hur det känns, att känna musiken dånandes. Känna en rytm som kroppen bara vill följa. Inte höra något annat. Inte tänka på något utan bara röra sig. Det var längesen hon var ute såhär, det var inte Samuels grej. Han föredrog lite lugnare ställen som spelade indie eller rock. Dansa var inte hans grej, han föredrog att sitta ner med en öl i handen. Sjunga med i verserna, slå vad med sina polare... Anna drog tag i henne och gav henne en menande blick. Hon mötte den, nej, ingen Samuel idag. Sedan försvann hennes tankespöke för resten av kvällen och hon vågade ha kul.