För att jag vill

Du säger att norrsken inte är något speciellt, att det i dina ögon inte förgyller tillvaron så att hjärtat flyger upp i halsgropen. Dina ögon är blå. Mina är bruna. Kanske är norrskenet ändå vackert i mina ögon? Jag hade en dröm en gång, om norrsken om natten. Jag vill kyssa din hals. Du älskar våren, hur istappar långsamt förvandlas till knoppar på träden. Som sedan blir unga blad.

Bara för att våren ligger dig varmt om hjärtat kan väl hösten vara något för mig? Hur bladen som en gång var unga och gröna blir orangea för att sedan täckas av rimfrost. Jag vill fånga den första snöflingan på fingertoppen. Mot allt mitt förstånd slicka på en lyktstolpe. Jag vill se hur en kopp varm choklad kan värma upp dina frusna fingrar. Jag vill kyssa dina blå läppar varma igen.

Tittar upp mot en himmel, svart som natten och stjärnprydd. Vad spelar det för roll om du har blå ögon och jag bruna. När vi ändå kan fatta varandras händer, bara ligga i snön och blicka uppåt. Vår andedräkt skapar en kristalldimmig rök. Kylan biter våra kinder röda. Men inombords är jag varm, och likaså du, för att även om det förevigt inte är du och jag, är stunden förevigt vår.