Angela

Hon kommer gående på gatan, hon går med huvudet högt och med snabba kvicka steg. Hennes leende är inte som alla andras, det når ögonen. De har liv, vilket hon skänker till att människorna runt omkring. En gammal dam ser förvirrad ut, Angela tar henne under armen och frågar vart hon ska. Hon ska tydligen hem men har glömt bort hur gatan ser ut, Paris har förändrats så mycket sedan hon var ung!

Angela vet precis vilken gata det är, en ganska söt liten gränd, pittoresk kanske det kallas. Det virvlar av folk, olika kulturer som möts, konstnärer som tävlar om att få rita en bild av just dig, fruktförsäljare och ett och ett annat creperie. Damen pekar och berättar om hur det var på hennes tid och hur det har förändrats, hon tycks vara glad att ha någon att prata med. Kanske var det längesedan. Angela nickar och lägger in en fråga när hon undrar något, vilken söt dam! Vad mycket hon har att berätta, så mycket erfarenheter.

Det är otroligt hur mycket en främling har att berätta, tänk vad många historier det finns om var och ens liv. Nu är de framme, det tog inte alls lång tid, bara några minuter. Bara några minuter tog det att muntra upp en främling och få henne att le. Med ögonen.
- Tack snälla, du är en ängel! Säger damen.
- Jag gjorde det lika mycket för min skull. Säger Angela och ler.