En fredag

Vad hände med flickan som hoppade av spårvagnen vid Mölndals sjukhus klockan 05.42 en alldeles vanlig fredagsmorgon och sprang emot akutintaget?

Killen framför mig på spårvagnen, vågade han någon gång slå numret till hans älskling? Jag såg hur han tvekade och stoppade tillbaka telefonen i fickan för att på nytt ta upp den och titta på samma namn i kontaktlistan.

En alldeles vanlig kille bredvid mig på gymmet idag. Han körde bänkpress. Som sagt en alldeles vanlig kille, han hade amputerade ben. Hur hade det gått till? Jag skulle vilja veta hemligheten bakom hans energi.

Pojken på jobbet, han med långt hår. Han som jag inte hörde vad han sa. Undrar just varför han grät. Kanske borde man hållit om honom.

Den homosexuelle busschauffören. Han såg verkligen nykär ut. Undrar om hans Mattias väntar med middagen på bordet när han kommer hem, precis så som dom skämtade om.


Det händer så mycket omkring oss. Lyckliga och sorgliga stunder. Framför allt stunder av liv. Vi borde försöka att inte missa dom...