Med vackra sigill

Vackra kuvert med gulnande kanter och vackra sigill. Ibland om natten när mörkret ligger som djupast sträcker hon sig efter asken som är väl dold i linneskåpet bland broderade dukar och lakan. Låter fingrarna följa konturerna på asken ivriga att öppna bandet som är hårt knutet, liksom för att påminna om innehållet. Utan att en annan själ märker något lindas hemligheten in på nytt och hon slumrar åter i famnen på en älskad.

Olästa rader om avslöjande hemligheter, förklaringar som aldrig skulle förstås, känslor som aldrig skulle beröra, ursäkter som skulle godtagits under andra villkor, torkade blommor från okända platser som aldrig skulle skådas.

Tillräckligt farligt att bara minnas tiden som var, ännu farligare att längta, men allra farligast är att förlora nuet.

Brev från platser hon aldrig skådat men alltid velat sätta fötterna. Luft hon alltid längtat efter att andas in. Handstilen som format hennes namn och adress vad kärt bekant, och väckte minnen från förr. Lyckliga, sorgliga, regniga och alldeles underbara. Brev som förr kom ofta, ibland dagligen, som kom allt mer sällan och som helt slutade komma.

Alla i tryggt förvar.