Ett försök
12 år sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Flödande tankar utan mål.
Låttext som har fastnat idag:
"You ain't a beauty, but hey, you're alright" Bruce Springsteen
Historier värda att ta del av:
- Hohaj - ELisabeth Rynell
- Slottet - Franz Kafka
- Lyckan är en sällsam fågel - Anna Gavalda
- On the Road - Jack Kerouac
- Stilla Flyter Don - Michail Sjolochov
- Öster om Eden - John Steinbeck
Vi kan väl anta att de existerar först och främst. Det vet man ju faktiskt, att man drömmer även om man inte minns det när man vaknar alltså. Och då finns det säkert nån forskarförklaring att de "försvinner" precis som alla intryck vi inte registrerar men som ändå passerat. Nu får jag plötsligt lite svårt att se drömmar på något annat troligt sätt, men kanske att de blir till minnen ändå, fast de lägger sig långt bak nånstans utan att vi liksom tagit fram och tittat på dem. Eller så kanske drömmar är något helt annat än minnen och tankar i huvudet, (vilket jag ibland hoppas med tanke på mina mardrömmar) kanske är det änglar som försöker ge oss ledtrådar genom att flyga ner från himlen, in i våra hus och rum och lägga lite luddigt rosa ängladamm på våra ögonlock vilket färgar våra drömmar till sånt vi borde ha sett i livet. (låter inte lika verkligt när man tänker vidare på drömmarna i sig, men ändå!) Ibland kan man väl få låtsas som man inte vet och tänka som ett barn... I alla fall, om drömmarna består av ängladamm och ledtrådar om livet så kanske drömmarna man inte minns flyger tillbaka upp till himlen, eftersom man inte lärde sig något av dem. Och kanske att upprepade drömmar betyder att det är något viktigt änglarna vill säga så att de måste flyga ner flera gånger med samma slags damm. Kanske att mardrömmarna är varningar...
SvaraRaderaOkej, nu lämnar jag barnkammartankarna, det låter trots allt inte sååå troligt.
De drömmar man inte minns när man vaknar... tänk om det är de som faktiskt slår in. Tänk på det en stund! Drömmarna du inte minns är de som slår in. Du kan ha mardrömmar (som du då inte minns) och vaknar med en orolig känsla som sitter i hela dan, den där känslan som säger att något hemskt kommer att hända. Du vet det nästan för du har ju drömt det, men du minns inte. Och så händer något hemskt. Och med lyckliga saker... jaa, men vad är det för typer av drömmar som slår in egentligen då? Är det drömmen om att du ser en gammal vän på bussen? Kanske att du då egentligen drömde om honom/henne och så dök personen upp. Beror verkligheten på drömmar? Nej, låter lite väl överdrivet. Eller så kan vi tro att drömmarna man inte minns upprepas senare? Kanske är det därför man får deja vukänslor? Eller i alla fall i drömmen. Har du varit med om det, att du drömmer något men det känns som du drömt det förut, men du är säker på att du inte har det? Kanske är det en förklaring.
Undra om drömmarna man inte minns är lika underliga som vanliga drömmar kan vara. Kanske minns man de inte för att det är så verkliga, eller för att de inte var värda att minnas, eller för att de var alldeles fööör underliga för att förstå sig på. Kanske är det jättehemska drömmar, eller sådana där drömmar som man förlorar sig i, eller sådana drömmar där man vaknar upp och helt verkligt befinner sig någonannan stans. (fast det gör man ju aldrig.., bara i filmer, hm.) Nu har det nog gått lite för långt i tankarna! Och nu är det dags för mig att sova, men vi kan väl säga att du läser detta och skriver ett nytt inlägg som svar på det. Sådana här funderingar fungerar så mycket bättre när man är två som tänker :)
Gonatt!
Ledsen för ett aningen segt svar, har egentligen fortfarande inte kommit framm till något... Men jag hoppas att det bara är vackra drömmar drömmar man drömmer, mardrömmar kommer man ju ihåg eftersom man vaknar kallsvettig med en tung olustig känsla? Hoppas på att drömmarna är vackra men enkla ting. Som ett leende från personen du älskar, en fallande stjärna som ritar ett sträck på himlen eller glittrande konfetti fallande från taken efter disney-on-ice när man var liten. Rimfrost, doften av nyklippt gräs, levande ljus, tassavtryck i snön, vissnade maskrosfrön som man kan blåsa bort, nyckelpigor... Mornar då vi vaknar med mer spring i benen än vanligt, är pigga trots mörkret på utsidan har drömmarna kanske gått livligare till. Som en explosion av stjärndamm, med musik så livlig att man knappast kan stå still, en mäktigt blodröd soluppgång. Kanske kan känslan inte ens beskrivas i bilder, kanske därför vi inte minns? I vilket fall är det så jag tror att drömmarna går till, allt för att skapa de gladaste av dagar och för att spara lycka, kärlek, värme och framförallt styrka även till hårda tider, dagar då man inte bär upp sin egen vikt, inte uppskattar en blå himmel eller saknar en vän. Nu känner jag mig virrigare än vanligt... :)
SvaraRadera