Det liksom spritter i benen på henne, sådär som det bara gör när man är liten. Långa skuttande steg tas mot det vårgröna gräset. Solen har just stigit upp för att ljusa upp den annars mörka och kalla atmosfären och skänker hopp om en ljusets tid.
En doft av morgon och daggkåpa dröjer sig kvar i brisen som försiktigt rör om i hennes hår, likt en smekande rörelse från en mors hand. Brisen gillar henne, prinsessan. En flicka vars ögon tindrar av oföstörbar glädje. Till skillnad från andra så når lyckan hennes ögon. Det är en omöjlighet att inte tycka om henne, glädjen själv. Hon är där hon är sig själv som bäst, på en plats där man tillåts att släppa fri sin glädje, sin kärlek och sitt jag. I hennes fall tillåts hon vara prinsessan och för en gångs skull slipper spela charader.
Solen färgar himlen blå och strålarna leker med de tilltuffsade små molnen som så perfekt svävar däruppe i det blå. Brisen smeker hennes hår och leker virvlande med det, likt en dans mellan natur och människa blir ett. Gräset färgar av sig mot hennes fötter, som för att lämna ett avtryck. Som för att påminna om dess existens. Alla vill väl bli ihågkomna för att ha varit något speciellt, varför inte som grön fläck på någons änglalika fot? Hon skuttar fortfarande, det långa vita klänningen yr otamt ty brisen är ännu lekfull.
Levande, färgglada blommor i håret. Hon är ett barn, tillsynes inte ens ett dussin somrar, dock finns det ett djup i hennes ögon som säger att i andra världar än denna kan hon inte vara som hon är nu. Oskuldsfri, lycklig och skutta runt på en undrets äng oberörd av framtiden. Oberörd av dået. Endast stunden gör sig påmind om att nu är hon här, i den bästa av världar, och hon skuttar glatt vidare. Ljuset leker på hennes mörka hy och får hennes ögon att lysa.
- Hjärtat. Det är morgon, dags att stiga upp. Säger en mor, omedvetet om hennes dotters andra världar, och kysser hennes hår. Det doftar morgon och daggkåpa. Och lika förundrad blir hon avrje gång hon får se gräsfläckarna på hennes dotters fötter.
Ett försök
12 år sedan
vilken härlig känsla :D jättefint skrivet. älskar slutet!
SvaraRaderaemmalisan
Jag förstår inte hur du kan skriva så vackert! Du borde verkligen göra något mer än att blogga, du har gåvan att skriva gumman!:D
SvaraRadera