De enda för mig...

Inser inte förrän jag hör din löst,
hur mycket jag saknar dig.

En smärta så djup borrar sig in
i mitt mjuka jag.
Jag blir lätt sårad.
Jag sårar också lätt.

Ibland sårar man fastän man ingenting vet.
Inga ondskans intentioner.
Ibland blir det bara så,
att all världens sanning förenas
i världens största lögn.

Jag vet att orden inom mig,
borde bli sagda.
Att din hunger på sanning
har all rätt att bli stillad.
Frosten har mig i sitt grepp.

Så säker på att det är jakten på rötter.
En plats att höra till.
Är ljuvligt säker på att med dig är jag hemma.
För evigt dömd till att vara på rymmen.

Det du inte kan ge,
kan du heller inte få.