Nu eller aldrig.
Svart eller rött.
Endast en idiot som finner sig i att vänta förgäves?
Som förtrollad inser hon,
att hon aldrig tidigare varit mörkrädd.
Eller rädd för att vara själv.
Ett leende.
Av guld.
Sliter henne itu. Långsamt.
Ibland undrar jag...
Hur lång tid det kommer att ta för henne att gå av.
Med hatkärlek till saknaden.
Ack så bitterljuvt.
Ensam är stark.
Lycka är.
Att vara två.
Känner en doft av stillsam ironi.
Ett försök
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar