Jag har en historia att berätta, och så även du.
Problem som man inte vet hur man ska tackla. Om man ska smita ut bakvägen och titta sig omkring så att ingen såg eller om man vänligt men bestämt tar trapporna.
Hur ska jag kunna veta vad jag ska göra?
Kanske ska jag gråta en tår eller två. Och om någon aldrig får veta, gör det mig inget. För jag ska klistra fast ett leende och aldrig låta ens en tår trilla nedför kinden.
Lära mig att förstå att det är gnistan som gör det. Bakgrund, förflutet, kalla det vad du vill men vi alla har det.
Bara en samling ord, tänk om jag kunde lära min gitarr att prata.
Om jag skulle ta fönstervägen och klättra ner. Om jag handlöst faller, skulle någon rädda mig? Något jag faktiskt inte vill veta.
För om jag ramlar ställer jag mig ju upp igen?
Det kommer att bli bra.
Ett försök
12 år sedan
fultext sa du? jag älskar den. härligt att du skriver något så ärligt och rakt på!
SvaraRadera