Tappad tro och brustet hopp.
Håll huvudet högt. Min vän, ditt välbekanta leende bleknar.
Minns orden som om de var från igår.
Kanske är det lite kantstött, minnet,
kanske är det mer som jag vill tro än vad det faktiskt var.
Såg dig genom fönstret,
du ritade figurer på glasrutan med något drömmande i blicken.
Undrar stilla om du någonsin kom över henne.
Något hade dröjt sig kvar, kanske låter det fånigt.
Eller som tidernas skröna, men jag skojar inte när jag säger att stjärnorna,
de skiner för dig ikväll.
Live and Love
Ett försök
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar